Vad avgör en förenings medlemsantal

Vad avgör en förenings medlemsantal?

I det här blogginlägget försöker jag lista några saker som avgör en lokalförenings medlemsantal, alltså vad som får medlemsantalet att öka eller minska under året. Det bygger på erfarenheter samlade av mig själv och Bertil Orrby under årens lopp som anställda och aktiva inom den ideella sektorn.

Bra verksamhet ger fler medlemmar
Rent generellt finns ett samband mellan en aktiv förening som bedriver bra verksamhet och ett ökat medlemsantal. Bedriver man dessutom verksamhet för barnfamiljer så ökar antalet potentiella (familje)medlemmar i föreningen.

Vad som sen räknas som bra verksamhet är inte lika självklart. Det korta svaret är att bra verksamhet är verksamhet som är efterfrågad och sker på medlemmarnas eller deltagarnas villkor. Om det sen handlar om föreläsningar, läger/utflykter, stödverksamhet eller påverkansarbete spelar måhända mindre roll så länge som medlemmarna upplever att föreningen gör bra saker.

Likaså om föreningen sjunker i antal aktiviteter och får en mindre aktiv styrelse så sjunker också medlemsantalet. Ofta sker ökningen eller minskningen med en viss eftersläpning. Eftersom medlemskapet betalas per år så dröjer det ofta innan förändringar slår igenom på medlemsantalet.

Den enes död – den andres bröd?
En förening som får medlemmar från en annan nedlagd förening ökar kraftigt det året men minskar ofta året efter, cirka 20-25 % går ur när den lokala föreningen inte finns kvar. En del medlemmar går även ur omedelbart. Att lägga ner en förening kostar därför nästan alltid medlemmar. Den lokala prägeln spelar stor roll för att medlemmar ska känna sig motiverade att vara medlemmar, oavsett hur mycket eller lite föreningen är aktiv lokalt. Däremot så leder en nystart av en förening nästan alltid till ett ökat medlemsantal. Nya krafter kliver in som aktiva med ett nytt socialt nätverk och kanske att medlemsantalet länge har sjunkit ner till ett minimum (om föreningen varit inaktiv under lång tid).

Värvning ger fler medlemmar – på sikt
En förening som värvar mycket har också stor omsättning av medlemmar, men även om det kan röra sig en hel del mellan enskilda år, brukar föreningar som värvar och har bra verksamhet öka sitt medlemsantal på lång sikt, alltså innan man började med sin värvning eller sin verksamhet.

Stabilt medlemsantal inte alltid positivt
Det stabilaste medlemsantalet har de föreningar som är vilande eller inte bedriver någon verksamhet alls. Där har medlemsantalet sjunkit, eller sjunker långsamt, ned till en minsta kritisk nivå. Det är de trognaste som är kvar och det är sällan som nya kommer in. Medlemmarna är ofta med för att få ta del av förmåner som riksförbundet tillhandahåller, t.ex. tidningen Allergia, matallergikortet eller telefonrådgivning.

Stora föreningar – stora utmaningar
Generellt brukar det vara så att ju större förening och ju större värvningsverksamhet desto större är också omsättningen av medlemmar. Med andra ord, ju fler medlemmar man har eller skaffar sig desto fler måste man också värva varje år för att upprätthålla sitt uppnådda medlemsantal.

Det betyder till exempel att storstadsföreningar eller sammanslagna föreningar med stort upptagningsområde visserligen har fler medlemmar eller potentiellt fler personer som de kan värva, men samtidigt har de en utmaning i att skapa kontakt med och en relation till sina medlemmar som gör att de vill stanna kvar. Dessutom blir det svårare att anordna lokal verksamhet ju större geografiskt område man ska täcka in.

Kommer du på fler möjliga orsaker till vad som avgör en förenings medlemsantal, mejla gärna mig i så fall niklas.olin@astmaoallergiforbundet.se

/Niklas Olin

Ledarskap – American Horror Story style

I den populära TV-serien American Horror Story handlar tredje säsongen om en grupp häxor i New Orleans. De leds av en ledare (s.k. Supreme) och för att kunna bli en ledare krävs att man genomför sju underverk som häxa eller snarare besitter sju egenskaper.

Man kan se häxpakten som en ideell sammanslutning och även överföra dessa egenskaper på en ledare i en ideell förening. Jag har tagit mig friheten att översätta underverken i TV-serien och blandat med egna erfarenheter så blir det sju ”magiska” egenskaper för en ideell ledare att bemästra:

  1. Telekinesis (att få saker att röra sig) – Sätt laget före jaget, dvs. skapa samhörighet, gemenskap och laganda samt sätt gruppens intressen över dina egna. Våga visa vägen, inte genom att peka utan genom att själv ha modet att röra dig i den riktningen. På det sättet kanske andra också vågar röra sig åt det hållet.
  2. Concilium (tankekontroll) – Här handlar det om två saker, dels om självbehärskning och dels om att få andra att göra rätt saker. I TV-serien handlar det om att styra andras tankar och kroppar, här handlar det snarare om att utgå från vad individen vill och förena det med vad föreningen vill uppnå. Genom att lära känna den aktive och vad som motiverar denne kan man lättare hitta arbetsformer och arbetsuppgifter som passar var och en. Men i ideella sammanhang blir man lätt indragen i konflikter och provocerad av olika anledningar, i synnerhet som ledare. Därför är självbehärskning och tankekontroll en näst in till magisk egenskap att ha, om inte annat värt att träna upp.
  3. Descensum (det egna helvetet) – Lär känna dig själv och dina egna svagheter, både för att bli medveten om dem men också för att kunna undvika eller förbättra dem. Att känna till sina svagheter gör att man även har lättare att hitta sina styrkor som ledare.
  4. Transmutation (att röra sig i tid och rum) – Analysera bakåt men planera framåt. Det är lätt att bli uppslukad av alla små beslut som måste tas och alla vardagliga ärenden som sker och sköljer över en. Men som ledare har man ett strategiskt ansvar. Det handlar om att både kunna utvärdera det som varit och planera för en kommande framtid. Behärskar man inte denna egenskap kan det gå riktigt illa, det får en av häxorna i serien erfara.
  5. Vitalum Vitalis (balansera krafter) – Här handlar det om tre sorters krafter att balansera. Först och främst bör man sträva efter olikhet i gruppen, det är en tillgång om man kan balansera olika typer av personlighet, kompetens och erfarenhet bland de aktiva. Sedan bör man balansera sin ledarstil beroende på vilken typ av grupp och vilken fas som gruppen befinner sig i. Sist men inte minst bör man balansera sitt engagemang med helt andra saker. Se till att ta ledigt ibland, läs en bok, skaffa en hobby eller umgås med vänner utanför föreningen. Lev inte med ditt engagemang dygnet runt!
  6. Pyrokinesis (att få saker att brinna av sig självt) – Det handlar om konsten att DUA någon (Delegera, Uppmuntra, Ansvara). För att få självgående aktiva behövs en tydlig avgränsad arbetsuppgift, uppmuntran och återkoppling såväl före som efter uppdraget samt frihet under eget ansvar. Men kom ihåg, en styrelse eller ordförande kan alltid delegera en arbetsuppgift till någon annan men aldrig sitt eget ansvar för att det blir gjort.
  7. Divination (fjärrskådning) – Förlora aldrig målet eller visionen ur sikte men glöm inte heller att se upp med externa hot och interna svagheter. Våga drömma, våga misslyckas och påminn dig själv om varför du är engagerad och varför er förening finns till.

Föreningslivet har ett eget tempo

Ibland är det lätt att glömma bort vilka förutsättningar som råder inom föreningslivet. Här listar jag några förutsättningar som ramar in det ideella engagemanget i en typisk lokalförening och som vi alla behöver ta hänsyn till, såväl lokalt som centralt.

Få arbetstimmar; En person som är ideellt aktiv jobbar extrem deltid, utan att få lön dessutom, ibland har föreningen råd med arvode men inte alltid. I snitt jobbar en ideell person 3-4 timmar i veckan med föreningsarbete (jämför det med en vanlig arbetsvecka på cirka 40 timmar). Kortsiktigt kan säkert en eller flera personer öka den arbetsinsatsen men det funkar sällan mer än inför en viss kampanj eller vid en krissituation. Grunden är att många gör lite.

Många olika slags arbetsuppgifter; 4 timmars ideellt arbete i veckan blir cirka 200 timmar på ett år. På dessa 200 timmar ska en typisk styrelseledamot inom handikapprörelsen hinna med följande arbetsuppgifter: Föreningsadministration, information/opinionsbildning, direkta hjälpinsatser för medlemmar, söka/samla in pengar till föreningen och i vissa fall även arrangera eller delta i olika (års)möten/utbildningar/konferenser/träffar.

Lång ledighet; Under sommarmånaderna i juni, juli och augusti ligger föreningsarbetet ofta mer eller mindre nere, liksom under stora delar av december. Möjligtvis är kassören i föreningen den enda som jobbar under ”ledigheten” eftersom ev. räkningar fortfarande måste betalas och årsbokslut måste upprättas. Under dessa månader är det svårt att få ut information till alla, det är svårt att mobilisera ideella krafter och det är svårt att få till lokala styrelsebeslut.

Lokala beslut var sjätte vecka; I genomsnitt har en styrelse möte ungefär var sjätte vecka, eller 6-8 möten på ett år. Fler än 8 styrelsemöten per år är dock inte ovanligt, tyvärr inte särskilt mycket effektivare heller.

Möten slukar tid från de ideellt aktiva och avhåller dem från att göra andra saker. Därmed inte sagt att möten är onödiga. Men det gäller att hushålla med möten och göra dem effektivare och målinriktade. Olika typer av möten fyller olika funktioner vid olika tidpunkter.

Ingen gemensam kultur; Ett resultat av att man sällan träffas är att man under ett år inte hinner bygga upp någon gemensam kultur, vare sig möteskultur eller organisationskultur. Det kan i sin tur leda till att alla ”pratar olika språk” när ni väl möts. Det är som om alla pratar om olika saker och på olika nivåer. Någon kanske är uppslukad av rökarna på busshållplatsen medan en annan är mer oroad över föreningens ekonomi. Vissa kan vilja prata om föreningens långsiktiga mål medan andra hellre vill ägna mötestiden åt nästa veckas inplanerade träff i lokalen.

Begränsat antal aktiva; Oavsett storleken på själva föreningen brukar och bör inte heller styrelsen vara fler än 10 personer. Fler än 10 ledamöter gör styrelsemötena långa och ineffektiva. Det blir svårare att hålla ihop gruppen och få alla att känna sig delaktiga.

Maximalt antal aktiva i en aktiv och levande förening, återigen oavsett dess storlek, brukar landa på ungefär 20-30 medlemmar (utöver styrelsen) som hjälper till regelbundet eller då och då. Att en större lokalförening skulle kunna mobilisera fler ideella krafter är alltså inte alltid sant, däremot är det potentiella urvalet större ju fler medlemmar föreningen har.

Vad är ett medlemskap?

Idag kan man bli medlem i H&M-klubben, få ett medlemskort från sin matbutik eller utnyttja förmånerna med att bli medlem i IKEA Family eller Åhléns. Att näringslivet på detta sätt hämtat inspiration från den ideella sektorn i syfte att knyta kunderna närmare sitt eget företag är det väl ingen tvekan om, men vad gör det för vår allmänna syn på medlemskapet och dess innehåll?

Det är lätt att det uppstår förvirring kring begreppet medlemskap om det betyder en sak när du agerar i rollen som kund gentemot ett företag och när det sedan plötsligt betyder något annat när du agerar i rollen som medlem i en ideell förening. Jag ska försöka besvara frågan om vad ett medlemskap skulle kunna betyda för en ideell förening som Astma- och Allergiförbundet.

Ägandeskap
Vi behöver uppvärdera medlemskapets innehåll från den passiviserande betydelsen av förmåner och nytta (som dominerar inom näringslivet) till värden som rör demokrati och medinflytande. Du som medlem kan vara med och påverka hela organisationens inriktning och utformning. Till skillnad från företag är en ideell förening demokratisk och jämlik, alla medlemmar har en röst oavsett storleken på plånboken. Man kan kalla det för ett ägandeskap.

Mervärde
Men alla vill inte vara aktiva medlemmar, gå på årsmöten eller vara med och bestämma. Många nöjer sig med att vara stödjande medlemmar, även kallat passiva medlemmar (kanske ytterligare ett ord att uppvärdera?). För dessa kan andra saker än enbart möjligheten att påverka föreningen stå i fokus. Det kan handla om fördelar så som rådgivning, stöd i vardagen, social samvaro, delta i aktiviteter, få information (medlemstidning, nyhetsbrev m.m.) eller helt enkelt bara för att stödja en god sak. Man kan kalla det för en form av mervärde.

Självförverkligande
Många vill stödja en god sak, inte enbart för den goda sakens egen skull, utan även för att man vill bekräfta sig själv som en god och (kanske) givmild person. Medlemskapet eller stödet till en viss verksamhet blir den bekräftelse på att man är just en sådan person. Det blir därför också viktigt att man kan identifiera sig med de aktiva och organisationen som man stöder alt. är medlem i. I synnerhet om man ska våga ta steget till att bli aktiv medlem. Att bli aktiv handlar om att hitta en meningsfull uppgift utifrån ens egna drivkrafter (läs mer i boken Medlemsmodellen om detta). Genom att arbeta tillsammans för ett gemensamt mål stärker man också sig själv, sin egen person. Det blir en form av självförverkligande.

Så, hur kan man då beskriva ett medlemskap i en ideell förening som Astma- och Allergiförbundet?

Utifrån mina reflektioner ovan blir slutsatsen att:

Medlemskapet är ett ägandeskap med mervärde och möjlighet till självförverkligande

Från flugpapper till smörgåsbord

Jag var nyligen på en konferens anordnad av ABF och som handlade om folkrörelsen på 2000-talet. Ett av seminarierna hölls av en ledarskapskonsult vid namn Barbro Mellberg. Hon pratade mycket om ledarskap i idéburen sektor och om att fånga engagemang (jag har tidigare skrivit just om att fånga engagemang, 3 okt 2012). Enligt henne använder allt för många föreningar fel metod när de ska försöka fånga människors engagemang. Hon beskrev det som att man hängde upp flugpapper ovanför dörren, så som man gjorde förr i tiden, så att om en fluga råkade flyga förbi skulle den fastna i pappersklistret.

Det hon menade var helt enkelt att många försöker fånga engagemang via en traditionell föreningsstruktur. Man erbjuder någon som råkar komma på ett medlemsmöte eller som hör av sig en styrelsepost alternativt något annat formellt uppdrag. Ofta med resultatet att personen backar illa kvickt och inte dyker upp på nästa möte.

 

Men hur bör man göra istället?

Eftersom det närmar sig sommar tänkte jag använda en annan liknelse som har med sommaren att göra. Barbro menade att man istället bör erbjuda sina medlemmar ett smörgåsbord av aktiviteter som de lätt kan haka på. Istället för att fånga någon i flykten erbjuder man någon att göra något, helst tillsammans med andra, och att man bjuder in sina medlemmar att delta och aktivera sig.

Det viktigaste i föreningen är inte att alla protokoll är utskrivna och påskrivna eller att alla poster i styrelsen är tillsatta, det viktigaste är att föreningen har verksamhet och gör något för sina medlemmar och för att uppnå sina mål.

Men för att lyckas måste man vara beredd att kunna diskutera mål, syfte och verksamhet i föreningen med nya engagerade människor. Det krävs flexibilitet för att andra kanske gör saker på sitt egna vis och inte på det sätt som jag själv är van vid. Öppenhet för att andra kanske har andra tankar, idéer och förslag på hur man kan organisera verksamhet.

Därför är det extra glädjande att Astma- och Allergiförbundets kongress (24-27 maj 2013) valde att ändra stadgarna och öppna upp för nya föreningsformer, såsom nätverk. Det är, för att parafrasera Bertil Orrby, genom att öppna nya möjligheter som vi kan möta 2000-talets engagemang, inte genom att stänga några möjligheter.

 

 

ABF har ett antal nya skrifter och studiecirkelmaterial om att leda, styra och arbeta i en ideell organisation. De går att beställa via ABF:s hemsida. http://webbutik.abf.se/

Grupperingar

Människan har sedan urminnes tider grupperat sig. Vi gör det för att vi alla behöver veta vår plats i gruppen och vi vill känna tillhörighet.

Vare sig vi är medvetna eller omedvetna om gruppdynamiska konsekvenser, så sker dessa dagligen. Det sker på våra arbetsplatser, i umgänget med vänner och i det ideella engagemanget.

Föreningslivet är beroende av grupperingar. Det är grupperingar sammansatta av människor som delar en uppfattning eller har samma symptom. Den gemensamma nämnaren är att vilja förändra.

Den nya gruppen formerar sig snabbt och om man inte är medveten om gruppdynamik uppstår väldigt fort bekvämlighetsfasen. Ni vet den där fasen när det känns tryggt och man känner varandra och där gruppen kanske börjar att ses även privat för middagar och annat skoj. Inget fel i det, tvärtom!

Men!

Om gruppen inte ser upp har man också skapat ett hölje kring sig av gemytlighet att det blir svårare och svårare för någon annan att ta sig in och som kanske har helt andra lösningar. Helt plötsligt så exkluderar gruppen personer som kommer med något nytänkande för att det inte riktigt stämmer överens med hur gruppen tidigare har jobbat.

Tänk på att varje gång det sker en förändring i en grupp, oavsett om det är ett ordförandebyte eller någon som slutar/börjar, så är det en förändring och gruppen behöver formera sig på nytt. Även om man känner varandra.

Sussie Stangenberg

Tips från coachen

Sveriges förbundskapten i herrfotboll, Erik Hamrén, gästade programmet Hübinette (2012-12-11) där han pratade om ledarskap och hur man bygger ett bra lag. Flera av tipsen kan med fördel även tillämpas inom en förening.

 

Våga drömma!
Vågar man inte drömma och sträva efter sina drömmar kommer man ingenstans. Folk skrattade åt Erik hemma i Ljusdal när han drömde om att bli tränare för ett allsvenskt fotbollslag, idag är han förbundskapten för landslaget. Men det innebär också att övervinna sin rädsla för att misslyckas och göra fel på vägen mot sin dröm.

 

Ett lag – Ett mål
Viktigt att man skapar en laganda. Det kan man göra genom att demokratiskt ta fram ett gemensamt mål som man strävar efter. Men ett mål kräver också insatser från de inblandade, man måste tydliggöra vad som krävs för att uppnå målet.

 

Ledarskap
Är man en ledare handlar ledarskapet om att släppa fram andra än en själv, att få andra att växa och blomstra och bli delaktiga, låta dem få testa saker samtidigt som de blir sedda, bekräftade och peppade i det de gör. Det är en balans mellan att delegera och att uppmuntra, mellan att se till individens behov och till lagets bästa.

 

Respekt för varandra
Alla människor är olika, även i ett fotbollslag eller i en förening. Alla kommer inte kunna tycka om varandra eller dela samma åsikter i alla frågor. En ömsesidig respekt för varandras olikheter och behov är väsentligt för att kunna fungera som ett lag.

 

Påminn dig själv
Skriv ner och påminn dig själv då och då om drömmen och målet, eller varför organisationen finns till, varför är du engagerad i föreningen och varför är föreningens frågor viktiga för just dig? Erik påminner sig själv varje dag om dessa saker, för att komma ihåg varför han gör det han gör och på så sätt kunna göra ett bra jobb som förbundskapten.

Föreningslivets största utmaning

Så här resonerade professor Lars Svedberg (Ersta Sköndals högskola, avd civila samhället) under en föreläsning om föreningslivets största utmaning hittills.

  • Det finns idag en mindre självklar och mindre respekt för en organisations röstbärarfunktion (varför ska någon annan företräda mina intressen?).

 

  • Det finns ett ökat nyttoperspektiv i samhället, det räcker inte med att bara finnas idag som förening, man måste bevisa vilken nytta eller skillnad man gör i samhället. Detta nyttoperspektiv tar sig också uttryck i ändrade bidragsregler, från föreningsstöd till mer projektbidrag, från formella krav på föreningens uppbyggnad till mer kontroll över hur man använder pengarna.

 

  • Det ökade välståndet de senaste 20-50 åren har lett till att kraven på samhället har ökat i samma takt. Innebär i sin tur att allt mer, i synnerhet arbetet, måste dels professionaliseras och dels sönderdelas i mindre delar för att kunna möta alla anspråk. Tillsammans med ökad kritik av röstbärarfunktionen kan det leda till den utveckling vi ser just nu inom handikapprörelsen med en allt större segmentering och fragmentisering i allt mindre diagnosförbund (idag finns det t.o.m. två paraplyorganisationer inom handikapprörelsen, HSO och Lika Unika).

 

  • Människor förväntar sig även att ideella föreningar ska uppträda mer professionellt. Här finns det en brist på insikt och kunskap om föreningsformen och vad det innebär att vara en ideell organisation. En förening har helt andra förutsättningar att agera snabbt, professionellt och anställa personal på samma sätt som t.ex. företag, myndigheter eller övrig offentlig sektor.

 

Väl mött eller fel mött

För att försöka möta dessa ökade krav i samhället finns det en rad åtgärder som en del föreningar tar till med mer eller mindre lyckat resultat.

  • Ideella ledare agerar mer och mer som företagsledare och tar efter en managementkultur som återfinns inom den privata sektorn, men det är en logik som inte passar in i den ideella sektorn och som därför, med stor säkerhet, kommer att misslyckas.

 

  • Man anställer personal men anställda (professionella) förändrar föreningen i grunden. Frågan är om det är till det bättre eller till det sämre? Vart tar det ideella arbetet vägen när man inför anställda? Vad händer med förväntningarna på föreningen? Finns det kunskap och ansvar nog att axla en arbetsgivarroll? Det finns en rad frågor och risker man måste vara medveten om innan man anställer personal i en ideell förening.

 

  • Man slänger ut alla regler och övergår till lösa nätverk istället men glömmer samtidigt att nätverk och nätaktivism aldrig kan ersätta den mer stabila föreningsformen och att vi fortfarande har behov av att träffas och göra aktiviteter tillsammans i organiserad form.

 

  • Men det finns också en risk att man inte gör någonting, inte förändrar sig alls, vilket medför att man sakta dör ”sotdöden” som Lars beskrev det. Alla föreningar (inom handikapprörelsen) kommer inte lyckas att förnya sig så att de blir relevanta för människor med en viss funktionsnedsättning och de kommer oundvikligen att dö.

Autogiro gör att medlemmar stannar kvar längre

Hösten 2011 lät vi en konsultfirma göra en analys av vårt medlemsregister. Det gjorde vi för att få en bättre uppfattning om hur den typiske medlemmen ser ut, hur länge man är kvar som medlem i snitt osv. Detta var ett led i arbetet med att ta fram fakta inför Framtid för förbundet och en ev. organisationsförändring.

Undersökningen visade att nya medlemmar stannar i snitt kvar 2-3 år, sen går många ur som medlemmar. Varför de går ur är svårt att svara på. Kanske har de fått den information och det stöd som de från början efterfrågade, kanske uppfyllde vi inte deras förväntningar, kanske beror det på att besvären blir bättre eller att det allergiska barnet blir vuxet och flyttar hemifrån. De flesta som själva aktivt valt att gå ur som medlemmar var nämligen mellan 20-29 år och/eller bodde i en storstadsregion. Det verkar dock som om en del av dessa återvänder som medlemmar senare, kanske när de själva fått barn som utvecklat astma/allergi.

De som istället stryks pga bristande betalning (inaktivitet) visade på en annan tendens, de hade ofta låga inkomster. Barnfamiljer var klart överrepresenterade i denna kategori.

Men merparten av våra medlemmar idag har varit medlemmar mycket länge, 5 år eller längre. Det verkar alltså finnas en kritisk gräns vid 2-3 år. Efter det stannar man i regel kvar mycket länge som medlem.

Vi undersökte även hur den ekonomiska situationen såg ut, både vad gäller nuvarande medlemmar och utträdda medlemmar. Det visade sig att de med låga inkomster har vi svårt att hålla kvar som medlemmar medan de med höga inkomster har vi svårt att överhuvudtaget få in som medlemmar.

Autogiro-medlemmar
Något som undersökningen också visade var att nya medlemmar som gick över till autogiro innan 2-3 år hade passerat stannade kvar mycket längre som medlemmar än de som betalade med inbetalningskort per år. I snitt stannar en medlem som betalar via autogiro kvar 14 månader längre än de som betalar med inbetalningskort. Med autogiro försvinner dessutom risken att någon stryks pga bristande betalning (inaktivitet), det krävs däremot en aktiv handling för att avsluta sitt medlemskap.

Slutsatsen utifrån denna analys blir att vi i fortsättningen kommer satsa ännu mer på att få fler medlemmar, nya såväl som befintliga, att gå över till autogiro. Att betala lite per månad möjliggör att färre stryks pga bristande betalning samtidigt som fler med låga eller begränsade inkomster kan stanna kvar längre, oavsett om det rör sig om pensionärer, barnfamiljer eller studenter.

Så ser svenskarnas engagemang ut

Den 16 oktober släpptes en rapport om hur svenskarnas engagemang ser ut år 2012. Undersökningen är gjord av tankesmedjan Sektor3 i samarbete med Svenska Kyrkan, Riksidrottsförbundet, Forum samt arbetsgivarföreningen KFO. Flera av resultaten är intressanta att fundera vidare kring, i synnerhet om man som förening vill kunna möta en ny generations förväntningar och fånga ett engagemang idag. Jag har sammanfattat ett antal fakta från rapporten. Du hittar hela rapporten här: http://www.sektor3.se/2012/10/opinion/

Skäl till varför man engagerar sig?
1. Man hjälper andra
2. Det är roligt
3. Man får nya vänner

Skäl till varför man inte engagerar sig?
1. Jag prioriterar annat / Jag har inte tid
2. Jag har inte fått frågan
3. Jag har inte hittat något som engagerar mig

Vem är engagerad?
50-64 år – Aktiva
16-29 år – Ej aktiva

Hög utbildning – Aktiv
Låg utbildning – Ej aktiv

Småstad/tätort – Aktiv
Storstad – Ej aktiv

Ju högre utbildning och ålder, desto större engagemang.

Tidigare forskning har visat att ensamstående i lägre utsträckning är aktiva i en organisation än gifta/samboende. Det stöder inte denna rapport. Enligt denna undersökning är de mest aktiva istället: Gifta, skilda, ensamstående. De som är minst aktiva är: Särbos och sambos.

Hur är man engagerad?
Typ av organisation (i fallande prioritetsordning):
Fackförbund, Idrottsförening, Boendeförening, Konsumentkooperativ, Intresseorganisation, Humanitär organisation, Religiöst samfund, Politiskt parti

16-29 år – Föredrar nätverk, volontärskap, enstaka insatser, vara ledare
50-64 år – Föredrar att vara givare, medlem, förtroendevald

Män är huvudsakligen engagerade inom idrottsföreningar, boendeföreningar och intresseorganisationer som ledare eller förtroendevalda.

Kvinnor är å sin sida engagerade inom humanitära organisationer som givare eller volontärer.

Steget från passiv till aktiv medlem
Organisationer där det upplevs vara lätt att bli aktiv (i fallande ordning):
Idrottsföreningar, Boendeföreningar, Intresseorganisationer och Humanitära organisationer

Organisationer där det upplevs vara svårt att bli aktiv (i fallande ordning):
Fackförbund, Kooperativa föreningar, Religiösa samfund, Politiska partier

Andra människors uppmuntran till en frivillig insats är viktig för att ta steget från passiv till aktiv medlem, viktigare än t.ex. media, politiker, arbetsgivare m.fl. Att hjälpa en medmänniska (i nöd ex.) är en viktig orsak. De frågor som engagerar människor mest är de som rör: Mänskliga rättigheter, Barn och ungas utveckling samt demokratifrågor.

Effekt för den enskilde av engagemanget
1. Utökat mitt sociala nätverk
2. Påverkat min personlighet/identitet positivt
3. Fått ökad förståelse för andra människor
4. Fått en mer positiv syn på framtiden
5. Påverkat min karriär positivt

Finansieringsformen påverkar förtroendet för organisationen
Finansiering som upplevs positivt (i fallande ordning):
Medlemsavgifter, Gåvor/insamling, anslag från stiftelser och fonder

Finansiering som upplevs negativt (i fallande ordning):
Företagssponsring, privata donationer/testamenten, bidrag från stat, kommun och landsting

Störst förtroende har Läkare utan gränser, Rädda barnen och fackförbunden.
Minst förtroende har Röda korset och religiösa samfund.

Sammanfattningsvis är svenskarnas förtroende för ideella organisationer mycket stort och de tycker att organisationerna är viktiga, i synnerhet eftersom de ökar mångfalden och ger människor möjlighet att påverka samhället. Mer än hälften av de som svarade (53%) anser sig vara delaktiga i civilsamhället och 6 av 10 som är engagerade idag har varit engagerade i minst 10 år. 75% av de aktiva upplevde sitt engagemang som något positivt.